1988 myntades begreppet snuttifiering i Sverige av Lars Ingelstam som då menade att information och kunskap i allt större utsträckning blev sönderstyckad på grund av att den presenterades i små paket, fragment och moduler istället för i en helhet. Begreppet har över 20 år på nacken men man skulle med en viss cynism kunna påstå att snuttifieringen av information och kunskap är dominerande i dagens samhälle. Det nyhetsflöde vi tar del av idag presenteras mer och mer i fragment oavsett om du läser gratistidningar som Metro och City eller inhämtar information på valfri nyhetssida på webben. Twitter och andra microbloggar är utmärkta exempel på snuttifiering av dagens informationsflöde, statusuppdateringar på Facebook likaså. De flesta Youtube-videos är inte mer än 3-4 minuter långa för att inte tappa tittarens intresse.
Utan tvekan är det så att informationsflödet idag är större, bredare, djupare och mer detaljerat än någonsin och vi har tillgång till enorma mängder av information från ett oändligt antal källor. En relativt naturlig konsekvens av detta är att aktiva internetanvändare har tvingats rationalisera, sortera och effektivisera sina informationsflöden för att ens ha en chans att få en överblick. Jag personligen prenumererar på ett antal RSS-flöden, nyhetsbrev med mera samtidigt som jag har tillgång till massor av tips via min Twitter, Facebook och andra nätverk precis som miljontals andra. En annan underlättande faktor är all länkkärlek som pågår dag och natt 24-7 där folk länkar hit och dit, överallt och ingenstans.
Och nu till poängen. Allt detta rationaliserande, länksamlande och bokmärkande skulle kunna klassificeras som snuttifiering. En cyniker skulle kunna säga att all kunskap och information håller på att reduceras till innehållslösa fragment i form av tweets och rubriker på bloggar och artiklar som ingen läser. En cyniker skulle kunna säga att analys, reflektion och djuplodad kunskap i större utsträckning börjar lämna plats för fragmenterad, halvhjärtad snabbmatsinformation där rubriken är viktigare än innehållet.
En optimist skulle dock hävda att det faktiskt handlar om effektivisering och en möjlighet att skapa sig en överblick för att sedan fördjupa sig vid intresse. En optimist skulle nog även hävda att länkandet, microbloggandet och de snabba nyheterna gör att vi får tillgång till mer information och att vi därmed blir mer allmänbildade. Slutligen hade optimisten troligtvis sagt att under det breda tunna lagret av länkar finns ett djupt hav av information att dyka ned i.
Snuttifieringen i Lars Ingelstams 80-tal klingade negativt. Är det fortfarande så eller kan snuttifiering idag likställas med effektivisering? Vad tycker du?
Stay Proper
PRoper Content 
Jag tror det beror på. Jag uppfattar det för egen del som snuttifiering och kan bli förbannad på att text eller bild aldrig tillåts breda ut sig. Men jag tror att det för mig i slutändan ändå resulterar i en effektivisering eftersom jag (i de flesta fall) kan bedöma vad som är trovärdiga källor och bra information, samt sätta ihop det till en meningsfull helhet.
För mina elever är det däremot förödande. De tror att de jobbar effektiviserat när de i själva verket jobbar med isolerade citat hämtade från vitt skilda källor. Snuttifiering på hög nivå alltså. I mitt tycke krävs det kunskap och överblick av det aktuella området för att kunna sätta snuttarna i ett sammanhang, att förstå helheten.
Men, vad fan vet jag. Min tv är från 1987 och min stereo kan spela MD-skivor.
haha alltid lika hög nivå på dina kommentar Son! Du får börja blogga igen.
Men apropå dina elever. Har ni källkritiksundervisning på din skola? Såg för nåt år sen ett inslag om en skola där eleverna trodde att förintelsen inte ägt rum för att det stod på Internet.
Jodå, efter påsk ska vi diskutera källkritik och referenser och eleverna ska få skriva egna ”artiklar”. För mig är det en av grunderna i ett vetenskapligt tänkande. Men man behöver inte gå långt för att få exempel där åsikten är en annan (läs: Malmö Lekskola).
Om du orkar och är intresserad finns det ett rätt roligt replikskifte i Sydsvenskan, där Lars Pålsson Syll liknar lärarstudenter vid rutten frukt som man knappast kan göra god efterrätt av 🙂
Låter som något läsvärt! Skicka gärna länken.
På tal om läsning. Har du börjat på Fountain Head? Kanske bokklubbsmaterial?
Jag skulle vilja hävda motsatsen. Bara för att det på många ställen publiceras fragment betyder det inte att det trängt undan mer djuplodande artiklar, mer resonemang och mer analys. Det du pratar om är snarare filter, Twitter är inte information, Twitter är där vi blir tipsade om den.
Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det aldrig tidigare har skrivits så mycket och så insatta artiklar som det görs idag och jag tänkte visa det med ett exempel. Ett ämne som inte alls intresserar mig själv och är så smalt att man häpnar; aquascaping. Hur många mer insatta artiklar skrevs på ämnet innan 1988? Hur många kan du hitta idag?
En annan aspekt är att i och med att alla förvandlas till publicister på Internet så har vi oändligt många gånger fler texter författade av sådana som faktiskt är proffs på området. Man får tycka vad man vill om journalister men de är åtminstone inte proffs på samtliga områden och klarar inte av att leverera lika ordentliga analyser som de som är verkligt insatta.
Det vi har problem med är alltså filtreringen, att sortera ut det vi vill ha.
Hallå Magnus, tack för svaret.
Jag håller mer eller mindre med om allt du skriver men vad jag försökte göra med det här inlägget var att på något sätt visa på båda sidorna av myntet, utan att inlägget själv ta ställning.
Jag skriver exempelvis:
”Slutligen hade optimisten troligtvis sagt att under det breda tunna lagret av länkar finns ett djupt hav av information att dyka ned i.”
Jag sällar mig till optimisterna och ser möjligheterna att ta del av och fördjupa mig i information gällande min intresseområden. Som jag skriver i inlägget använder jag flera sätt att sortera och rationalisera min informationsinhämtning.
Ping: Spinns Smurftips #PRofSweden — Doktor Spinn