1988 myntades begreppet snuttifiering i Sverige av Lars Ingelstam som då menade att information och kunskap i allt större utsträckning blev sönderstyckad på grund av att den presenterades i små paket, fragment och moduler istället för i en helhet. Begreppet har över 20 år på nacken men man skulle med en viss cynism kunna påstå att snuttifieringen av information och kunskap är dominerande i dagens samhälle. Det nyhetsflöde vi tar del av idag presenteras mer och mer i fragment oavsett om du läser gratistidningar som Metro och City eller inhämtar information på valfri nyhetssida på webben. Twitter och andra microbloggar är utmärkta exempel på snuttifiering av dagens informationsflöde, statusuppdateringar på Facebook likaså. De flesta Youtube-videos är inte mer än 3-4 minuter långa för att inte tappa tittarens intresse.
Utan tvekan är det så att informationsflödet idag är större, bredare, djupare och mer detaljerat än någonsin och vi har tillgång till enorma mängder av information från ett oändligt antal källor. En relativt naturlig konsekvens av detta är att aktiva internetanvändare har tvingats rationalisera, sortera och effektivisera sina informationsflöden för att ens ha en chans att få en överblick. Jag personligen prenumererar på ett antal RSS-flöden, nyhetsbrev med mera samtidigt som jag har tillgång till massor av tips via min Twitter, Facebook och andra nätverk precis som miljontals andra. En annan underlättande faktor är all länkkärlek som pågår dag och natt 24-7 där folk länkar hit och dit, överallt och ingenstans.
Och nu till poängen. Allt detta rationaliserande, länksamlande och bokmärkande skulle kunna klassificeras som snuttifiering. En cyniker skulle kunna säga att all kunskap och information håller på att reduceras till innehållslösa fragment i form av tweets och rubriker på bloggar och artiklar som ingen läser. En cyniker skulle kunna säga att analys, reflektion och djuplodad kunskap i större utsträckning börjar lämna plats för fragmenterad, halvhjärtad snabbmatsinformation där rubriken är viktigare än innehållet.
En optimist skulle dock hävda att det faktiskt handlar om effektivisering och en möjlighet att skapa sig en överblick för att sedan fördjupa sig vid intresse. En optimist skulle nog även hävda att länkandet, microbloggandet och de snabba nyheterna gör att vi får tillgång till mer information och att vi därmed blir mer allmänbildade. Slutligen hade optimisten troligtvis sagt att under det breda tunna lagret av länkar finns ett djupt hav av information att dyka ned i.
Snuttifieringen i Lars Ingelstams 80-tal klingade negativt. Är det fortfarande så eller kan snuttifiering idag likställas med effektivisering? Vad tycker du?
Stay Proper
PRoper Content 